Nu tycker jag att det är på tiden att jag tar mitt liv tillbaka. Jag har de senaste dagarna mått riktigt skit. Inte velat göra någonting och igentligen bara velat gräva ner mig. Men varför ska någon få ta allt jag har leva för ifrån mig. Anledningen till att ja mått som jag gjort behöver vi inte gå in på. De jag velat berätta det för vet. Men de andra behöver inget veta.

Men nu är det dax att ja gör något åt det här. Jag kan inte låta det påverka mig mer. Visst mörkrädd kommer jag alltid att vara, och kanske ännu mer efter det här. Men det ska ta mig tusan inte påverka mig allt för mycket mer.

Imorron är det dax för mig att inta gymmet här i byn och det ska bli hur skönt som helst att få komma dit. Köpte dock bara ett kort på 3 månader då jag vet hur jag fungerar. Lessnar efter en stund, så då tänkte jag att om jag bara tar 3 månader så kanske jag ger järnet hela tiden. Ska även funder ut hur mycket jag tänkt gå ner i vikt de här månaderna. För nu är det bara att köra på som fan. Kilona ska bort, så är det bara. Måste bara lära mig lite mer hur jag ska göra med maten. Har märkt att räkna kalorier inte är min grej. Men om man minskar storleken på måltiderna och äter mer grönsaker till. Äter mer frukt i mellan målen och dricker en del vatten. Då borde det ju funka, eller?

Jag måste bara lära mig det nya tänket oxå, det funkar inte att hålla på som jag gjort. På tisdag är det dax att väga sig igen. Då ska jag även klura ut hur mycket jag tänkte mig gå ner i vikt de närmsta 3 månaderna. Jag ska fixa det. Det är bara så. Snart har jag ju även nått mitt första delmål. Min tanke är att det ska vara nått tills den 15 jan. Vilket jag tycker att jag borde fixa. Jag hoppas jag gått ner några hekto den senaste veckan, men vi får se. Annars har jag en del att göra kommande veckan. Men jag ska i alla fall vara sjukt nära mitt delmål.

Nä, nu har jag inte tid med det här längre, snart vankas det film med sambon. Och sen blir det en hyffsat tidig kväll. Ta hand om er och varandra.

Kram hej

Tror de känns lite bättre idag. Fortfarande ganska jobbigt, men jag tror det börjar bli bättre. I alla fall under tiden det är ljust ute. Mörkret är fortfarande sjukt jobbigt. Men det går.

Sixten är en stor pärla i allt det här. När en sjukt trött mamma vill sova på soffan så låter han mig göra det. Jag passar på att vila under tiden Wilma sover i sin säng. Sixten är ju tillräckligt stor så jag vet att han klarar sig och är det något väcker han mig alltid. Men fick idag sova ostört och som jag sov sen. Riktigt hårt. Men skönt var det, dock lite små förvirrad när ja vakna.

Får väl se om vi tar oss ut senare. Men det får bli när han sovit, för han ska snart hoppa i säng. Eller på nån timme. Beror på vad klockan är när han vaknar så det inte blir mörkt på en gång vi går ut.. Men vi får se.

Sista dagen som Daniel jobbar 12 timmars förmiddag. TACK!

I veckan jobbar han dock förmiddag men inte lika länge. Det går, för då är han hemma på kvällen när det börjar bli mörkt ute. Skönt för mig.

Nej nu ska jag väl busa lite med barnen :)

Kram hej