Oj oj oj, imorron blir vår "lilla" kille stor. Det är dax för inskolningen på dagis. Jag tycker dock att det ska bli kul och lite spännande, men känns ändå väldigt konstigt, jag har ju varit hemma med han i lite över ett år och nu helt plötsligt är det dax för jobb igen. Dock ska jag ju inte jobba speciellt länge eftersom vårt älskade barn nr 2 är på väg. Men ändå. Att börja på dagis är stort, tycker jag. Men det kommer nog gå jättebra och jag hoppas för allt i världen att han kommer trivas och att personalen är bra.

Vi står dock fortfarande i kö till Sandgärdan, men dit kommer vi inte komma fören till hösten. Men det är jag ju medveten om och har varit hela tiden. Men vi får som sagt se hur allt funkar.

Känns konstigt att "lämna" bort vår lilla bebis, som inte är någon bebis längre. Oj oj oj.. hur ska detta gå? Äsch det kommer bli kanoners för honom. Skönt att få träffa någon annan än bara mamma och pappa hela tiden. Få kompisar att leka med. Hur kul som helst.

Har packat en väska åt honom med en himskans massa saker som tydligen ska med. Konstigt hur en sån liten person behöver så mycket saker. Men så är det tydligen. Ska även packa ned lite ombyteskläder till honom, men det får jag ta imorron eftersom han ligger o sover så sött där inne och jag vill inte störa hans skönthetssömn :)

Äsch, dax att rycka upp mig, allt kommer gå så himla bra. Vår stora kille. Älskade underbara unge. Som vi älskar mest av allt i hela världen.

All kärlek till dig.